Henry Dunker lyckades genom hårt arbete bygga upp en koncern som blev den största i Europa inom gummiindustrin. Henry Dunker donerade och testamenterade en betydande förmögenhet till stiftelser före sin död 1962.

Henry Dunkers liv

Henry Dunker

Henry Christian Louis Dunker föddes den 6 september 1870 i Esbjerg, Danmark, i en släkt med ursprung i Schleswig-Holstein. Fadern Johan var tysk och modern Henrietta dansk. När Henry var två år fick hans far, som var hamningenjör, i uppdrag att leda byggandet av norra hamnen i Helsingborg. Han tog med sig familjen till staden och så småningom bestod familjen av föräldrarna och hela nio barn; sex pojkar (varav Henry var den äldste) och tre flickor.

Henry började på Gossläroverket, men skolarbete var inte hans starkaste sida. Han tvingades gå om flera klasser och som 16-åring skickade fadern honom istället till Tyskland för en praktikplats på ett kontor i Hamburg. Efter tre år fick han fast tjänst på en firma i Berlin, men år 1891, då Henry var 21 år, kallade fadern hem honom. Hemma i Helsingborg hade Johan Dunker startat Helsingborgs Gummifabrik AB för att tillverka galoscher. För att kunna förbättra gummits kvalitet skickades den unge Henry till Ryssland för att lära sig mer, och därifrån reste han vidare till Riga där han lärde känna kemisten Julius von Gerkan, som var villig att flytta med till Helsingborg och börja arbeta för Dunker.

90_527
Dunker-1896-2

Henry Dunker lärde sig allt från grunden

Samarbetet blev en succé, och företaget började utveckla det högkvalitativa Helsingborgsgummit. Henry var noga med att själv lära sig hur allt gick till, och 1894 tog han över fabriken från sin far. Henry arbetade hårt; inte bara ledde han företaget, utan han jobbade också i produktionen och åkte runt och sålde galoscher, samtidigt som han då fadern dog 1898 fick ta ansvar för familjen därhemma.

Under Henry Dunkers ledning expanderade företaget kraftigt. Man började utöver galoscher att tillverka även andra typer av gummiprodukter, som stövlar, skosulor av gummi, gummihandskar, regnkläder, däck, fotbollsblåsor, badmössor, lekbollar och tennisbollar av märket Tretorn, som registrerades 1912. Samma år bildade Dunker Galoschkartellen, med syfte att öka konkurrenskraften utomlands.

Dunkers koncern blev europaledande

Under de sista åren av 1800-talet och de första på 1900-talet gjorde Henry Dunker många försök att fusionera alla Sveriges gummifabriker, men hade ingen större framgång. När Henry 1904 kontaktade Johan Kock, som ägde AB Velox i Trelleborg, gick det bättre. 1905 gick de samman i ett nytt bolag, Trelleborgs Gummifabriks AB, med Henry Dunker som majoritetsägare.

Det nya bolaget tog över allt inkråm och personal från Velox, och all tillverkning av cykeldäck och tekniska gummiartiklar flyttades från Helsingborg till Trelleborg med ungefär 150 anställda. Helsingborgsfabriken koncentrerade istället sin verksamhet till fotbeklädnader och bollar. Henry Dunker hade lyckats med att genomföra svensk gummiindustris kanske största strukturrationalisering genom tiderna.

I mitten av 1930-talet hade Trelleborgs Gummifabriks AB vuxit till att ha runt 1.000 anställda, och från 1950-talet ökade exporten av företagets varor kraftigt. Henry fortsatte med en rad företagsköp och startade försäljningskontor och dotterfabriker i runt om i Sverige, Danmark, Tyskland och Rumänien.

Så småningom kontrollerade Dunker praktiskt taget hela den svenska gummiindustrin, och när första världskriget slutade var Henry Dunkers företag det ledande i Europa inom galoscher och gummiskor. Under en tid stod företaget för mer än hälften av Sveriges totala import av kautschuk, alltså gummiträd. År 1934 byttes namnet till AB Tretorn, och vid det laget gick en stor del av produktionen på export. Henry fortsatte vara koncernens högste chef ända fram till sin död 1962, och redan på 1940-talet lär han ha blivit Sveriges rikaste person.

Trelleborg-fabrik-1935
2059_2005_173
82_52_11_12

Dunker – en hård men godhjärtad chef på "Galoschan"

Under större delen av 1900-talet var "Galoschan" som Helsingborgs Gummifabrik AB kallades, stadens i särklass största arbetsplats. På 1950-talet var det som störst med över 3.000 anställda, och under 1930- och 1940-talen var över 60% av de anställda kvinnor. Under 1960-talet började man känna av konkurrens från låglöneländer, och personalstyrkan skars ner, och 1979 lades verksamheten ned helt. Varumärket Tretorn lever kvar än idag.

Samtidigt som Henry Dunker, helt i enlighet med den rådande tidsandan, var en hård chef vars besök de anställda bävade inför, var han en godhjärtad ledare som visade stor omsorg om sina arbetare. De fick fri läkarvård och subventionerad medicin och redan 1911 startade han ett företagsdaghem, Barnkrubban, för sina anställdas barn – troligtvis landets första privata daghem. Såg han en arbetare som var illa klädd kunde han ge honom någon av sina avlagda kostymer, och det hände ofta att han gick i borgen för arbetare som ville bygga egna hus – allra helst de kvinnliga arbetarna, "flickorna", som han var mycket mån om att de skulle fortsätta arbeta för honom.

Henry var inte lika personligt engagerad i den dagliga driften av Trelleborgsfabriken. Galoschernas popularitet minskade under 1930-talet, så Helsingborgsfabriken fick satsa på tillverkning av nya produkter. Trelleborgsfabriken gick dock som tåget och var något av Dunker-koncernens guldkalv och sköttes självständigt utan detaljstyrning av disponent Henry Dunker, som på avstånd betraktades med respekt av personalen.

Privatliv på Villa Hevea

När Henry var 32 år gifte han sig med den nio år yngre Gerda Sylvan. Hon beskrevs som spontan, varm och generös och med ett stort kulturintresse. Paret fick inga barn, men de levde ett rikt socialt liv – från 1922 i den magnifika villan Henry lät uppföra på Tågaborg med utsikt över Öresund. De döpte huset till Villa Hevea, efter det latinska namnet för gummiträd; Hevea Brasiliensis. Villan hade 22 rum och en enorm trädgård där makarnas hundar fick springa fritt.

1936 avled Gerda bara 57 år gammal och en nära vän till paret beskrev det som att "solen försvann ur Henrys liv". Gerda hade utnyttjat sin rikedom för att göra gott och hade arbetat för att lätta bördan för fattiga, sprida glädje åt åldringar och jämna vägen för behövande ungdomar och kallats "sjukdomens och fattigdomens lilla gudinna". Henry bodde ensam kvar i Villa Hevea och bildade 1953 Henry och Gerda Dunkers Stiftelse, med syfte att främja vården av svårt sjuka och för medicinsk forskning, främst cancer. Henry beslutade att Villa Hevea efter hans död skulle omvandlas till sjuk- och vårdhem.

68_1051
HenryDunker-ram

Lokalpatrioten Henry Dunker

Henry Dunker var en stor lokalpatriot och fick inflytande inom fler områden än gummiindustrin; han blev invald i Skandinaviska Bankens styrelse och var dess ordförande 1942–1946, han var ordförande även för Sparbanken i Helsingborg i två decennier, satt i styrelsen för Helsingborgs Dagblad och var ledamot i stadsfullmäktige 1903–1919. Redan på 1920-talet tog han initiativ till en kommitté bestående av några av Helsingborgs mest penningstarka invånare för att finansiera ett nytt konserthus och bidrog själv med en stor del av finansieringen. Det blev färdigställt 1932. År 1949 tilldelades Henry Dunker Helsingborgsmedaljen.

När Henry, Sveriges då troligen rikaste person, dog 92 år gammal år 1962, testamenterade han till Henry och Gerda Dunkers Donationsfond Nr 1 och Nr 2 en förmögenhet motsvarande 58 miljoner kronor. Han hade under sin levnad redan bildat Henry och Gerda Dunkers stiftelse. Syftet för donationsfonderna var att främja "något självständigt, för Helsingborgs stad gagneligt ändamål inom Helsingborgs stad eller till stadens försköning eller för underhåll av eller utvidgning av sådant, som tidigare åstadkommits" och för stiftelsen att ombesörja vård av svårt sjuka helsingborgare och att bidra till vetenskaplig medicinsk forskning.

Kulturlivet i Helsingborg stad

Avkastningen från Dunkerstiftelserna går till Dunkerska sjukhemmet i Helsingborg, släktningar till makarna Dunker och till Helsingborgs stad. Medlen till Helsingborgs stad har under åren bland annat använts för att bygga Dunkers kulturhus, som stod färdigt 2002, Stadsteatern, Kulturmagasinet på Fredriksdal, nya läktare på Olympia och Helsingborgs Arena. Helsingborgs Gummifabriks gamla lokaler används nu till Helsingborgs högskola och kallas Campus Helsingborg. Henry Dunker blev utsedd till millenniets helsingborgare år 2000 och han vilar på Donationskyrkogården i Helsingborg.

Dunkers-kulturhus
Trelleborg-logo-vagg3

Trelleborg AB idag

Ända från Henry Dunkers dagar har Trelleborg AB varit ett ledande företag i sin bransch. Numera utvecklar företaget lösningar som tätar, dämpar och skyddar kritiska applikationer i krävande miljöer. Trelleborg ABs produkter vänder sig till företag som verkar inom en mängd olika branscher, som hälsovård och medicinteknik, lantbruk, järnväg och kollektivtrafik, förnybar energi och kraftproduktion, marina lösningar, bygg och anläggning och fordonstillverkning. Bland annat tillverkar Trelleborg AB vibrationsdämpande lösningar, bullerdämpning för fordon, angörings-, docknings- och förtöjningssystem för fartygsindustrin, float-overlösningar för offshoreföretag, tunneltätningar och däck och hjulsystem för materialhanteringsutrustning.